Kan inte sova.......

Har lite kramper i magen.......det maler och maler.....och jag bara vänder och vrider mig i sängen,
det går inte sova.......ooooo, det är så drygt

En fråga jag ska försöka förklara och beskriva för er som undrar.....

När jag tänker på dig så undrar jag hur du tänker nu när läkarna säger att de inte kan göra mer. Börjar man förbereda sig på att sluta? Kan man förbereda sig för döden? Vill man förbereda sig egentligen? Jag vill inte göra dig ledsen m att skriva detta, utan tvärtom. Det känns nästan för mig som att jag vill vara delaktig i ditt tänkande, fast jag inte kan vara det. Kan ju inte vara inne i ditt huvud hahahaha Tack vare att man haft kontakt m dig via facebook och lärt känna hur du tänker, så i vissa situationer kan jag höra för mitt inre hur du hade svarat  Så räkna m att jag kommer att störa dig på "andra sidan" m mitt svammel om allt mellan himmel å jord ;o) Ja det känns onekligen konstigt att veta att någon i sin närhet har begränsad tid kvar. Fast det har kanske jag med, utan att veta om det. Det är ju det som är skillnaden - vetandet eller ovetandet. Hur som helst Susanne - du är fantastisk  kram




Denna frågan fick jag utav en nära vän, som jag ska försöka beskriva, känsla och tankar och handling...........


Jag fick ju detta beskedet redan när sista cellgiftet skulle på börjas, så man hade ju bara hoppet att det skulle fungera, 
men samtidigt visste jag liksom inners inne att en dag är min kropp immun mot det också, och då finns det inget mer att göra, så det spelade egentligen ingen roll om det hjälpte eller ej, nu var det bara frågan om tid???????


Frågan om tid, när??, hur länge??, hur ont kommer jag ha??
Och dessa frågor kunde ingen svara mig på, och det kände jag väldigt frustrerande,
för nu kände jag att jag var tvungen att börja planera väldigt noga, 
och börja sortera i det jag verkligen ville göra och det jag såg mest viktigt för mig, 
samtidigt som det blev ett stress moment, det var ju så mycket jag ville.......skulle jag hinna med allt??


Jag har ju haft denna känslan redan från början, att detta kommer inte sluta väl.....varför vet jag inte???
Så jag har ju ordnat det Vita Arkivet för längesedan, och det gjorde jag för att det ska inte min man och mina barn behöva stå där och ta ställning till under den värsta perioden i deras liv, utan jag har skrivit exakt hur jag vill ha det, och jag vet att en del saker är de inte överens med mig om, speciellt att jag har valt en del saker som är billiga, för jag anser att det är bättre de får de pengarna, än att begravnings byrån ska ha dem....
Huvudsaken att jag kommer i jorden......


Och du kära vän, jag väntar på dig, när det är din tur, men det hoppas jag tar ett bra tag till, 
för du har en dela att utföra först.....
men då ska vi snacka om liv och död.......


Ja, vi har alla vår tid då vi ska lämna, och ingen vet när det är dags, 
och jag tror aldrig man kan vara beredd, 
trotts att man vet att tiden är begränsad, 
för man vet inte när?? och hur länge???


Jag vill veta, men samtidigt vill jag inte veta.......
Vetandet.....har väl med mitt kontrollbehov, så jag kan planera in i det sista.....hihihi
Att inte veta......är nog bättre, men det kan göra mig stressad och frustrerad, och tankar som ,
är det lönt?..... varför ska jag göra det?????..... hinner jag det och det???......m.m.


Du kära vän, du kommer känna igen din text till mig, jag hoppas du inte blir arg för att jag kopierade in den här, och skrev en beskrivning som svar på dina frågor, för då kan alla ta del av frågan och svaret....
Jag är glad för att du frågade, så jag kan få förklara vad som rör sig i mitt konstiga huvud, 
som jag inte känner igen.....för detta är inte jag!!!!!!!


Jag kallar det KORTSLUTNING!

Allt är så märkligt........

Jag är så fruktansvärt trött, sovit hela natten och sen sovit från 08.00 till 14.00,
i två dagar nu.......
Det finns bara ingen ork att stiga upp, och jag drömmer om poliser vi blir jagade av, och tullare som inte vill släppa igenom oss, och min far är med i drömmarna överallt???????? Han lever ju inte längre???

När jag sen vaknar, så känner jag inte riktigt att det är min kropp, för jag är inte trött, utan kroppen är så trött och vill bara lägga sig ner......mycket märklig känsla, jag har svårt att förklara den för er....

Men jag har fått duschat och handlat och hämtat biljetterna till fredagens konsert i Trelleborgen,
med Roger Pontare.

Och nu kl. 16.46 , har jag fått i mig frukosten.......inte bra, men jag är inte hungrig, aldrig någonsin.....

Jag håller på att fixa en överraskning till min man, om två veckor,
men det går trögt , för jag får inga svar........

För nu den 4 juni, för 17 år sedan möttes vi för första gången,
och det tänkte jag göra till en speciell minnes dag för oss, med bara mycket mys...........Martin och Jag!

Dåligt väder........=

Sova....... och det har jag gjort det mesta av dagen, och kallt har det varit i dag.......
Vart tog sommaren vägen??
Och nu är det konsert igen på Fredag, och de har lovat regn och åska i år igen......
Alltid likadant när jag ska stå ute.......men i år ska jag ha stövlar, regnbyxor och regnjacka på mig,
så kan alla de som tror det ska bli fint väder, stå där och bli dygn sura all allt regnet,
men inte jag.......

Varje vardag känns som en plåga.......

När det är arbetsvecka, då sitter jag här, och har inte lust med något....
Har inte sytt nått på länge, och heller inte målat något.......
Ser ingen mening med något längre, det enda som är något värt,
det är de dagarna då Martins finns här hemma runt omkring mig.....
Inte för att vi behöver göra något, bara att han finns i min närhet,
då känner jag mig hel............

Under veckorna är det ingen mening med något, sitter bara och väntar på att det ska bli helg och semester,
så han är hemma mer, jag känner mig ensam, så fruktansvärt ensam och ledsen för allt som snart kommer.

Jag skulle kunna små pula i trädgården under veckorna, men det är inget kul, allt går mycket lättare att ta tag i saker att göra när Martin är hemma, varför vet jag inte?

Jag har skrivit om en hemlig förfrågan, till något jag vill överraska Martin med snart,
så jag väntar bara på klartecken på att det går och att det finns.........

Sen undrar jag hur det kommer bli med läkarbesöket som jag av bokade till den där Dr Fredrika???
för jag ville ha en tid till Dr Loman istället.... Undrar om jag kommer få en tid till honom????

Jag känner att mina leversmärtor har minskat sen jag började med bromsmedicinerna, det ser jag som ett gott tecken, när jag inte behöver ta smärt tabletter mot det, men i skelettet har jag ont, lite överallt, och smärt medicinerna hjälper inte på den smärtan.......Så just nu tar jag inga smärt mediciner.
Bara andra 10 tabletter om dagen.......man får inte ha tablett fobi, för då är det kört fort....

Sitter och letar på nätet.........

Letar efter hur det kommer kännas när levern inte fungerar längre??
Hur prognosen och längden kommer bli???

Varför gör jag detta???
Jag vill veta och vara förberedd!!!!!
Men vill jag verkligen veta???

Men när jag börjar bli Kines.....då är det inte långt borta......

Varför gör jag så här mot mig själv??
Jag vet inte???

Jag är fruktansvärt rädd för att uppföra mig fel, inför döden!
Jag är inte rädd för själva döden!
Men jag vill inte dö nu!

Jag sitter också och funderar över om det kommer finnas en person till varje familjemedlem till mig,
som är där i just det ögonblicket..........som kommer hålla om dem? Krama dem? Lyssna på dem??

När jag var närvarande hos patienter och anhöriga, så var det alltid jag som lyssnade, kramade, grät med de anhöriga, medan mina kolleger gjorde i ordning patienten som nyss lämnat sina kära och nära.
Men denna gången kommer jag inte kunna vara den som tar hand om dem.......

Förvirrad i köpcenter.....

Jag undra om ni vet hur det känns att vara förvirrad???
Jag har en handla lapp med några få grejer som jag skrivit upp, som jag vet att vi behöver...
Tittar på lappen och fattar inget???
Tar de grejerna och fattar inte hur man ska kunna hålla helg på smör, bröd, mjölk m.m. av såna grejer....
Då börjar jag gå rad upp och ner, det kan vi kanske ha, och kanske det, och kanske det,
när jag kommer ut i bilen, har jag inte en aning om vad jag handlat egentligen??????
Det kallar jag förvirrad!!!!!!

I natt störde jag Martin med mina snarkningar, så han puttade till mig så jag vaknade, så jag gick ner och lade mig i en annan säng, sov ända till 10.30.....

Sen ringer sköterskan från onkologen, och berättar att mina prover från i går, är hur bra som helst, förutom mina leverprover......nu minns jag inte om de var för höga eller för låga????
Men det vet vi ju att de inte ska vara bra, när de är fulla av metastaser....

Sitter på altanen med öppna dörrar och känner hur det fläktar......skönt.

Mår skit......

Det att de inte kan ge mig den empatin och tryggheten med att få ha samma läkare nu,
efter att Ulrik slutade,,,,,, det är inte tjyst.... hamnar snart på psykavdelningen,
orker inte kämpa mer, för mina rättigheter och omtanke och förståelse efter att jag genomgått......

Snart bättre att ta sitt liv, så jag kan få lugn och ro...

Helt uppjagad i dag......ilsk....igen...

Bilen är det nått fel på, en lampa lyser som inte ska lysa, nu är den på verkstad igen, och jag har en låne bil som jag inte får ha mer än till i kväll när de stänger.........grrrrrrrr

Sen får jag en kallelse till en efterkontroll, troligtvis den dagen jag ska få svar på röntgen svaret i vecka 24, men då har jag fått tid till en läkare som heter Fredrika nånting, som jag aldrig träffat,.......grrrrrrr

Ringer dit in och säger nu får det vara nog, jag ska träffa Nicklas Loman, och ingen annan doktor,
jag ska ha honom och ingen annan, för nu har jag träffat tre läkare sen Ulrik slutade, detta går jag inte med på sa jag.

Hon avbokade tiden och skulle meddela Nicklas Loman.........

Varför ska jag ha en ny läkare hela tiden i den situationen som jag är i????
Fattar dom inte att det är jäkligt oroande och otryggt för mig......


Jag är arg så jag kokar.........allt är fel idag

Martin och jag är förvirrade.......

Dr, Ulrik sa ju till oss att efter de fyra cellgifterna som jag fått nu,
så fanns det ju inget mer att göra mer än smärt lindring........
och nu säger,
 Dr. Loman att det finns som han tycker minst tre bromsmediciner????????

Vad är det frågan om????
Varför har de olika metoder????
Hur många bromsmediciner finns det egentligen?????
Varför döljer de sanningen för oss???
Varför får vi inte veta allt?????

Och jag har nog först NU förstått att jag kommer aldrig bli frisk,
fast att jag har nämnt det hela tiden, men jag har först förstått det NU!
har jag kommit underfund med i dessa dagarna,,,,,det kan man kalla att man är trög......

Efter idag är vi mer förvirrade än vad vi nånsin har varit under denna resan,
och ska då en läkare till tycka till, så kommer vi bli inlagda på psyket, av all förvirring,
för han har kanske t.o.m ett botemedel.....

Jag har talat med Dr. Loman på MAS nu.......

Var ska jag börja.....nu blev det jobbigt och rörigt......

Loman förklarade för mig, att som han sett i min journal, så hade Ulrik sagt att det fanns inget mer att göra, om den tidigare cellgiftet inte fungerade!
Men det är ju inte riktigt sant sa han, men vi kan inte bota dig så du blir av med din cancer, så allt som vi provar nu är bromsmediciner, som du ska må så bra som möjligt av och kunna få leva lite längre, men hur länge är det ingen som kan säga, och det gäller ju både sjuk och frisk, sa han.

Så Loman berättade för mig att v. 24 skulle han och jag träffas igen, eller om det var så att jag skulle röntgas då, det minns jag inte vad han sa....men det kvittar ju.
Och då ska vi se om dessa bromsmedicinerna har hjälpt, med att det har stannat av eller i alla fall inte blivit mer. För försvinna gör det aldrig, du har ju en kronisk cancer och den kommer alltid finnas kvar.
Om de inte har fungerat så bra, så har jag iallafall två tre mediciner kvar att testa, sa han.
Sen har det ju också med att göra, vad som händer med dig, för ditt mående kan ju förändras under vägen, och då måste man ändar medicinerna, så jag kan inte säga hur många kombinationer som finns på lager att prova, sa han.

Sen undrade han om jag ville att han skulle skicka en remiss till Karolinska i Stockholm, till Dr Johan Bergh?????

Efter vad han hade berättat för mig, så sa jag att jag ville nu fundera fram till vi ses......
för så här har jag ju inte fått det förklarat det för mig tidigare.......

Jag ringde upp min bror och berättade vad som blivit sagt, och han tyckte som jag, men tyckte att de kunde gott skicka upp mina journaler och labb listor och röntgen bilder, till Dr Johan Bergh på Karolinska, för att få en bedömning av det de redan har undersökt, gjort, provat, m.m. och ge en bedömning på det, och om de har några andra förslag???
ja , jag behöver ju egentligen inte vara på plats......

Och skulle Bergh vilja undersöka mig, så hade det ju varit bättre han kom ner till Malmö, men vad skulle han undersöka, trycka och klämma på mig?????? metastaserna känns ju inte utan på, de sitter ju inne vid skelettet långt under huden och fettet.......

Min bror skulle få tag i Dr. Loman igen, och be honom skicka upp alla journalpapper, det till Karolinska, så länge, och sen skulle min lillebror, se till att följa med till Loman, vid nästa besök v.24......

Jag vet inte om jag gjort rätt eller fel??????
Känner mig fullständigt förvirrad, och sitter här förlamad..........

Käkklinikiska kirurgen i Lund.....

Läkaren ville inte dra ut min visdomstand, pga att risken är att käkbenet inte läker för att jag har fått skelett förstärkande i över 1 år.
Han föreslog rotfyllning, nej sa jag det gör jag inte, lägger de pengarna på en visdomstand!
Eftersom jag inte har ont just nu!
Ja, sa han det finns ett annat alternativ, det är att slipa av kronan och lägga på ett skyddslager ovanpå.....
men det fattade jag inte riktigt? jag har ju hål i tanden ner mot roten, så vad skulle det hjälpa???

Ja, jag skiter i vilket nu, tills jag får ont.......det blir ett nytt problem då!

Men det var en skön biltur med alla raps fälten som stod i full blom...

Sen ringde de från onkologen och sa att min lillebror hade ringt dem, ja jag vet sa jag, släpp sekretessen för honom, låt han få veta allt han behöver veta, för han ska hjälpa mig med detta till karolinska i Stockholm...för jag har ingen ork! Okej sa de då gör jag en anteckning om det!

Min lillebror har hört av sig.....

Han har fått tag i min läkare här i Malmö, och förklarat situationen, och läkaren lovade skicka remisser och journaler och ordna med transport till Karolinska.... och kommer ringa upp mig i morgon!

Min lillebror sa att vi vill inte leta fel, utan leta efter möjligheter!
Och läkaren sa att Dr. Bergh på Karolinska har ibland lite andra metoder, så visst är det värt ett försök sa han.


Det lilla hoppet brinner fortfarande, med en svag låga inom mig!
jag vill ju njuta av mina barnbarn och fler varma somrar tillsammans med min älskade make,
jag vill ju bli gammal med honom..............

En massa jobb i dag........

Martin har målat lite på altanen, ja sen har vi börjat med upp startning av poolen, det tar ju lite tid innan man fått upp all skiten som samlats under vintern, en det mesta har vi tagit i dag, så lite till får det nog bli.

Morsdag har det varit i dag med, med muffins och trevligt sällskap av Kenny och Veronica.

Varmt och skönt har vi haft det, 27 grader i skuggan .......nu kan jag inte klaga mera...

I morgon ska jag dra ut en visdomstand i Lund, för de får ev, sy ihop det eftersom jag går på skelett förstärkande mediciner.....ja vi får se hur det går med det.

Ingen ansträngande i dag heller....

Skickade ett paket, handlade och sen tog jag en tupplur ute på altanen.
Vi grillade och åt ute, och struntade fullständigt i att jag inte fick ha nått alkohol,
 jag var sugen på en öl till maten, så det tog jag......

Sitter här ute och njuter av det vackra vädret......
Bara njuter av stillheten och fågelkvitter.....

Min lillebor överraskade mig i går....

För då kom Robert och mamma med ett får och två lamm i häst transporten,
och det var de lammen jag hade sett över datorn när de föddes.

De fick beta på vår gräsmatta på framsidan av huset, och sov i transporten,
sen åkte de hem i dag igen.

Robert fick en massa uppgifter om mig och läkarens namn och en del telefonnummer som han skulle söka honom på, för Robert har fått kontakt med en professor på Karolinska i Stockholm.

Så nu ska han ringa runt och fixa det mesta till mig, för jag har ingen ork till det.

Mår skit idag.....

Mår så jäkla illa, har tagit medicin mot det med, men det finns ingen ork över huvudtaget idag.
Känner mig fullständigt matt, fick lilla Elvira som frukost gäst, mysigt.
Nu blir det liggande läge i soffan ute igen, illamåendet söker mig hela tiden....

Jag har inte tid.......

Att vänta hur länge som helst, och jag har ingen ork att ordna en massa papper och ansökningar,
om de ska ha det.......
Det måste gå fort detta, jag har kanske inte så lång tid på mig!?
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det sak finnas något som tar bort ALL cancer ur min kropp.

Det blir lång väntan tills på fredag kväll!

Fick ett mail från min lillebror........

Hej syrran!
Jag har tänkt och funderat och jag undrar om du kan tänka dig att åka till Karolinska i Stockholm för en andra bedömning annan läkare.
Jag har varit i kontakt med en forskare inom cancer och hon har skickat vidare till en läkare som kan hjälpa oss med denna andra bedömning.
Vill du det så hjälper jag dig med det och följer med dig dit.
Du har laglig rätt till en andra bedömning utanför ditt landsting.



Vi hörs puss och kram.
Robert


Ett litet hopp tändes idag..........

Lång helg.......

Jag vet inte varför allt går så trögt när inte Martin är hemma?
Men det sak bli skönt att ha honom hemma några dagar nu,
så det kan bli nån ordning på mig.

Ännu så länge mår jag bra, inga konstigheter med medicinerna,
och idag ökade jag upp Voxran också till 300 mg.
Så nu ska jag väl höjas i humöret också, förhoppningsvis.

Inget inplanerat i helgen, så vi får se vad den ger.....

Mas i dag.....

Samtal med kuratorn, som blev väldigt känslosamt,
sen var det in och få skelett förstärkande, och där somnade jag av matthet.

Läkaren ringde upp mig nu i kväll och sa att jag kan ta Citadon istället för Voltaren,
om de hjälper bättre mot smärtan, för jag ska vara smärt fri.

Mamma ringde och jag berättade för henne att jag kände mig tryggare här hemma omkring nu när alla mediciner ska starta upp, ifall jag skulle få ont eller andra besvär, så jag lätt kan komma till mina läkare och så, så vi kommer inte åka upp till dem nu, fast att jag hade velat se de små lammen innan de blir alldeles för stora, jag sa de kan väl ta med en ner i en katt låda, så kan vi mata den med nappflaska under de dagarna......
Men mamma lovade att de kommer så fort de kan släppa ut hästarna på bete.
Så det blir i början på juni nån gång.

Sen fick jag lägga mig och vila innan Martin kom hem, allt bara snurrade i huvudet på mig, med allt jag skulle komma ihåg som jag skulle ta upp där inne på MAS.......Ibland blir det bara för mycket, och då blir jag helt matt.

Tankarna slår mig ibland....

Jag ska kanske inte leva så länge till??????
Hur kommer Martins liv bli, vem ska han bli gammal med???
Kommer barnen få det jobbigt, när jag lämnar dem, för att flyga själva nu???

Kommer Martins dotter jubla nu, när jag inte finns mer,
som hon menade på att jag tagit hennes far ifrån henne???
Och bad honom välja mellan henne och mig!!!
Kommer hon be sin far om ursäkt, för att hon bad honom fara åt helvete????

Har jag fyllt i det VITA ARKET tydligt nog??
Så att de slipper ta ställning till en massa saker,
som de kanske inte vet hur de ska göra med det och det???


Samtidigt som jag inte kan tänka mig att Martin ska dela sitt liv med någon annan än mig,
så önskar jag ju att han hittar någon som han kan bli gammal med,
någon han kan älska, som han älskar mig, och som älskar honom så som jag älskar honom!!!

Sovit hela natten......

2 citadon, 1 voltaren, 1 zolpidem, 1 propavan, sen kunde jag sova, jag sov hela natten,
och drömde att mitt urin var så svart för att min lever inte fungerade......hahahaha

Vaknade vid 10 tiden, och en stund efter kommer Kenny och Veronica och gratulerar mig på Morsdag, med blomma och kakor....
Jag står helt stum, och frågar är det Mors dag i dag????
men det brukar ju vara sista helgen i maj??

Vi kollade upp det, och jag hade ju rätt, jaja, sa de men nu har vi inte glömt det iallafall,
och vi kommer varje söndag nu tills det blir rätt sa de...hahhahaha

Solen skiner idag, och jag har inte så ont ännu iallafall, så det blir duschen,
och sen ska jag nog sy Elviras munktröja klar ...
och njuta av det fina vädret, idag blir det nog varmt, känns det som.

Mat dags......

Var tvungen ringa onkologen, för smärtorna i lever har börjat tillta,
så jag frågade om jag kunde öka upp voltarenen???
hon skulle tala med en läkare och ringa upp mig sen......

Såna jäkla kramper i hela sidan...

Fick tjej besök på kvällen

Veronica och Zusanne kom och pimplade vin tillsammans med mig och Martin.

Sen när det var dags att sova, så bestämde vi att sova ute på altanen, Martin somnade och jag fick bara mer och mer ont i min lever, jag vågade inte ta smärtstillande så nära inpå att jag hade druckit vin.
Och låg och vände och vred mig, och nu är kl, 04.55......och jag har fortfarande inte somnat.....

Trött?? nej inte ett dugg, men ont i lever området och ryggen.....

Nu kommer det bli en sån där konstig dag igen, då jag kommer somna på dagen, som jag inte vill.

Märker jag har lite ångest för att somna på kvällen, tänk om jag inte vaknar igen????

Har också en känsla av, att jag kommer inte ha lång tid på mig i livet......
men detta hoppas jag verkligen jag har fel i.....

Fredag morgon...

Onkologen ringde och sa att jag ska inte betala nått för de medicinerna, för de går under högkostnads kortet, för det är cytostatika behandling, och det är gratis.

Ja, lite krångel blev det på apoteket, men jag fick de slutligen och utan att betala.

Var och handlade lite godis till i kväll, är det fredag så är det fredag...

Nu ska jag vila mig en stund för att orka vara social i kväll........

Har mer kramper i levern, Voltaren och panodil hjälper inget vidare, men jag får testa ett tag till så får vi se, om det tar sig sa, eldaren...hihi

Det jag får ångest för nu.......

Är när jag ska gå och lägga mig, tänk om jag inte vaknar i morgon???
Trotts det är så jag alltid sagt, att så skulle jag vilja dö........
varför har jag då ångest för det nu???????

Sitter här och syr i kväll......

Och jag har mer och mer ont i min lever idag.....det kramar mer och mer, undrar om jag ska passa på att ta ett glas vin tro......

Startar min nya blogg i dag

Mitt liv har förändrats drastiskt nu, ja inte bara för mig utan för min man och mina barn och barnbarn också, nu börjar den riktiga kampen, på liv och död...

Har varit hos doktorn i går och fått svaret, att hoppet är slut nu!

Jag har fått två möjligheter:
1. få en medicin som kan bromsa lever metastserna lite grand, med biverkningar med mycket stor infektionsrisk, kan få bärltros, illamående, tappa håret och få blodförgiftning.

2. att få en annan medicin som också ev kan bromsa metastaserna att föröka sig så fort i levern, med biverkningarna: lite illamående och lite mer trött än jag är nu.

Jag valde det sista, för jag vill inte vara så sjuk att åka ut och in på sjukhuset den sista tiden, utan jag vill heller ha det som jag har det nu, fast kanske lite mer trött, men må ganska bra, även om döden kanske kommer lite tidigare?

Hur lång tid har jag kvar???? ingen som vet??? men vi talar inte om 10 år, utan snarare 2 månader till 5 år..........sa läkaren. Men vi vet inte säkert, det får vi se.......hur jag reagerar på dessa bromsmedicinerna, om de bromsar över huvud taget???

Jag och Martin har inte fattat det ännu, och är cool lugna ännu......
Så nu vet ni alla hur det ligger till.
Mina barn och min mor är redan informerade.

Jag hoppas inte ni slutar skriva till mig nu.............♥ och kram till er alla