Letar efter hur det kommer kännas när levern inte fungerar längre??
Hur prognosen och längden kommer bli???
Varför gör jag detta???
Jag vill veta och vara förberedd!!!!!
Men vill jag verkligen veta???
Men när jag börjar bli Kines.....då är det inte långt borta......
Varför gör jag så här mot mig själv??
Jag vet inte???
Jag är fruktansvärt rädd för att uppföra mig fel, inför döden!
Jag är inte rädd för själva döden!
Men jag vill inte dö nu!
Jag sitter också och funderar över om det kommer finnas en person till varje familjemedlem till mig,
som är där i just det ögonblicket..........som kommer hålla om dem? Krama dem? Lyssna på dem??
När jag var närvarande hos patienter och anhöriga, så var det alltid jag som lyssnade, kramade, grät med de anhöriga, medan mina kolleger gjorde i ordning patienten som nyss lämnat sina kära och nära.
Men denna gången kommer jag inte kunna vara den som tar hand om dem.......
Det här var tufft,...jobbigt! Svårt!
SvaraRaderaMen också ärligt.
Glöm bara inte att du kanske har åratal framför dig. Kram!
Hej min vän, många funderingar igen.... angående din sjukdom och hur din lever kan klara sig, vet jag inget mer än vad du berättar, fråga läkarna nästa gång ni träffas. Den dagen dina barn behöver tröst och en axel att gråta ut sig på, någon som lyssnar på dom, tror inte du behöver oroa dig för det, dom är alla lyckliga och har familj, deras fru är också deras bästa vän, och dom ställer säker upp i goda tider så som svåra tider. Susanne jag försöker att trösta dig men vet inte om jag hittade dom rätta orden, Det är svårt och inte lätt men jag önskar dig ett långt liv och att det finns bromsmedicin som hjälper mot levern lika bra som resten av kroppen. Många jättekramar till dig. Agi
SvaraRadera