Varje vardag känns som en plåga.......

När det är arbetsvecka, då sitter jag här, och har inte lust med något....
Har inte sytt nått på länge, och heller inte målat något.......
Ser ingen mening med något längre, det enda som är något värt,
det är de dagarna då Martins finns här hemma runt omkring mig.....
Inte för att vi behöver göra något, bara att han finns i min närhet,
då känner jag mig hel............

Under veckorna är det ingen mening med något, sitter bara och väntar på att det ska bli helg och semester,
så han är hemma mer, jag känner mig ensam, så fruktansvärt ensam och ledsen för allt som snart kommer.

Jag skulle kunna små pula i trädgården under veckorna, men det är inget kul, allt går mycket lättare att ta tag i saker att göra när Martin är hemma, varför vet jag inte?

Jag har skrivit om en hemlig förfrågan, till något jag vill överraska Martin med snart,
så jag väntar bara på klartecken på att det går och att det finns.........

Sen undrar jag hur det kommer bli med läkarbesöket som jag av bokade till den där Dr Fredrika???
för jag ville ha en tid till Dr Loman istället.... Undrar om jag kommer få en tid till honom????

Jag känner att mina leversmärtor har minskat sen jag började med bromsmedicinerna, det ser jag som ett gott tecken, när jag inte behöver ta smärt tabletter mot det, men i skelettet har jag ont, lite överallt, och smärt medicinerna hjälper inte på den smärtan.......Så just nu tar jag inga smärt mediciner.
Bara andra 10 tabletter om dagen.......man får inte ha tablett fobi, för då är det kört fort....