söndag 13 maj 2012

Tankarna slår mig ibland....

Jag ska kanske inte leva så länge till??????
Hur kommer Martins liv bli, vem ska han bli gammal med???
Kommer barnen få det jobbigt, när jag lämnar dem, för att flyga själva nu???

Kommer Martins dotter jubla nu, när jag inte finns mer,
som hon menade på att jag tagit hennes far ifrån henne???
Och bad honom välja mellan henne och mig!!!
Kommer hon be sin far om ursäkt, för att hon bad honom fara åt helvete????

Har jag fyllt i det VITA ARKET tydligt nog??
Så att de slipper ta ställning till en massa saker,
som de kanske inte vet hur de ska göra med det och det???


Samtidigt som jag inte kan tänka mig att Martin ska dela sitt liv med någon annan än mig,
så önskar jag ju att han hittar någon som han kan bli gammal med,
någon han kan älska, som han älskar mig, och som älskar honom så som jag älskar honom!!!



3 kommentarer:

  1. Godmorgon, Nouri säger: Det är bra att man släpper loss sina tankar,när orsaken är olika men döden är ett, men var optimist,Livet kommer att gå vidare. Susanne försök att tänka på dig nu , tänker på dig KRAM Agi

    SvaraRadera
  2. Du vet hur jag är,...massor med tankar och känslor dyker upp utan att jag på något vis inbillar mig att jag förstår var du befinner dig. Jag har inte en aning - så är det bara.
    Men ändå,...tänk om du lever 5 år till (vilket jag hoppas och tror). Ska du då behöva tänka på sånt som är jobbigt och kanske gör ont? Eller, det är kanske helt oundvikligt? Det kanske är det vi alla gör när vi fått en sämre prognos? Det är kanske naturligt?!!!
    Ja, det är det nog. Det är väl mer så att jag vill att du ska ha det fantastiskt bra nu - naiv önskan,...men ändå,...

    Funderingar fram o tillbaks,...

    SvaraRadera
  3. Moa: Man tänker så oavsett, det går inte undvika, det bara kommer......
    Jag vill ju inte ha såna tankar, jag vill ju tro att de har sett fel och jag kommer leva i 50 år till,
    men när någon annan säger en diagnos till en, så får man sig en tankeställare, men vi kan ju dö i morgon av en helt annan orsak, men det tänker vi inte på, när det inte finns nån som satt en diagnos........konstigt va???

    Försöker att inte tänka så mycket, syr och målar och sitter och njuter av alla mus öron på alla träd och buskar, som växer och snart blir stora elefant öron.....hihi

    SvaraRadera