Jag har mottagit ert brev om ert förslag till beslut, och läst igenom det noga.
Min fråga är, om jag säger att jag påpekade knutan ovanför tidigare ärr på läkarbesöket den 16 september, och hon inte skriver in detta påpekande i journalen,
då har hon ju även där begått ett fel????
Och hur kan jag säga till läkaren på Jourläkarcentralen den 29 december, då han palperar den knutan som jag påpekade den 16 september, att den var ua.
som det även står i den anteckningen, hur kan jag veta att den är ua. om ingen har berättat det för mig????? Alltså har hon den 16 septemer inte skrivit in detta i journalen??????
Samt att de på bröst mottagningen inte tog hand om mig, när jag mitt dumma nöt, försökte hjälpa dem med belastningen, att gå i Trelleborgs kirurg mott, för om läggningar och sånt, dagligen, men när sen det behövdes en koll från läkare på bröst mottagningen på Mas, så var det verkligen besvärligt att få en tid för att få en bedömning av läkaren vad som skulle göras. oftast var det antibiotika som skulle sättas in, jag åt antibiotika 11 gånger på ett år!
Men man ska aldrig göra något för någon annan, för att hjälpa till, eftersom jag själv jobbar innom vården och vet hur tacksamt det kan vara vid hög arbetsbelastning, med att få hjälp...
Jag känner att de har nonchalerat mig fullständigt, och låtit plastik mott. överta hela problemet med sårläkningen, och jag fick en underbar läkare där som verkligen förstod mitt psykiska mående också i allt sårläknings process.
Idag har det gått 2,5 år sedan bröstet togs bort, och fortfarande är såret inte läkt,,,,,,,,fattar ni vilket lidande detta varit för mig?????? Nej det gör ni inte!
Och jag kommer avsluta detta brevet nu med, att jag är mycket ledsen för att blivit behandlad så här utav den sjukvård som jag jobbar i och som påstås vara en av den bästa i Världen......
Jag skäms för att tillhöra denna vården, denna vården vill jag inte jobba under.
Det nämndes även att jag valde att avstå från den kurator hjälp de ville erbjuda mig, jag var hos henne två gånger, och det räckte för mig, när hon inte kunde sitta stilla och var tvungen att gå runt i rummet pgav att hon hade värk, och att hon pratade om sin senaste operation, då kände jag, det hjälper inte mig.
Jag har fått Kerstin Österlind som till hör plastik, som kurator, och hon är toppen, jag går hos henne fortfarande.
Och nu har jag inte långt kvar att leva, jag har börjat på bromsmediciner, och har fått en diagnos, max 10 år har jag kvar, om jag har tur, det kan även gå fortare.
Så nu har jag besvarat ert förslagna beslut, hur det låg till med vissa saker, men jag är ju den lilla människan, mot läkare, jag har ingen talan, det har jag märkt, men jag har gjort detta för att ingen annan ska drabbas av detta, som inte vågar säga ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar