Först ringe Dr Niklas Loman och berättar hur han tänkt sig det hela,
att jag ska röntgas innan den 4 augusti, och sen ska vi träffas veckan därpå.
Han gör en utvärdering över telefonen, om hur jag mår av medicinerna
och tycker det räcker med detta, och att vi fortsätter med dem, så han skulle skriva ut ett nytt recept på fler av den sorten.
Så nu behövde vi inte träffas på tisdag den 19 juni.
Och han lovade att jag skulle bara ha honom som doktor, och jag berättade att jag tänker inte åka till Karolinska utan jag vill att han tar hand om mig..
Du vet att du alltid kan ändra dig sa han.....
Sen ringen Chefsöverläkaren från bröst mottagningen Martin Rehn, som jag hade som läkare allra föst, när allt började 2008.
Han sa att han hade fått brevet från de översta cheferna på SUS, och ville hemskt gärna ha ett samtal med mig om hur jag upplevde bemötandet på bröst mott, under 2010-2011.
Han lovade ringa mig den 2 juli och ge mig en mer exakt tid till den 6 juli, och då skulle vi träffas på kirurgen och inte på bröstmott, om jag skulle tycka det var jobbigt att gå dit in igen.
Så nu händer det saker, nu får jag föra min talan..........
Inget kan förändra min situation, men det kanske hjälper någon annan.....
Mitt uppdrag är snart slut fört, som jag har kämpat för i snart 4 år nu.....
Det har varit tufft och jobbigt, men kan det göra nytta för någon, så är jag nöjd......
Har även gråtit ut hysteriskt i Martins knä i dag, tårarna tog nästan inte slut........
Oj, oj, oj vännen,...så mycket som kommer nu. Och din kamp för alla framtida patienter visade sig ge utbyte till slut.
SvaraRaderaDu gör rätt i att gråta - det måste ju komma ut mellan varven.
Vilken enastående kvinna du är.
Massvis med tankar och kramar!
Susanne, Susanne, du har gett allt, du kämpar att besegra din cancer, och att bli hörd av läkarna, många svåra år, men som du säger om det inte hjälper dig så förhoppningsvis många andra. Du är fantastisk, så som du kämpar all ork och kraft, klart att man blir förtvivlad och ledsen . Men jag berömmer dig, och sänder dig många varma kramar, var rädd om er. kram .Agi
SvaraRaderaDet var någon som sa att "när tårarna flödar läker själen" och det ligger nog en hel del i det! Ibland bara måste vi få gråta ut!!
SvaraRaderaDet är ju fantastiskt att läkarna ÄNTLIGEN vill lyssna på dig - tycker bara att det är sorgligt att de inte har gjort det tidigare! Jag tycker att du har varit och fortfarande är fantastiskt tapper (och kanske lite envis) som kämpar som du gör!! Stå på dig!!!
Jag orkade inte ens ta strid för att få min axelskada godkänd som arbetsskada pga att läkaren, som hade väldigt dålig svenska, hade skrivit helt fel i journalen.
Även här droppar tårarna för dig, men vad hjälper det.
SvaraRaderaBeundrar dig att du tar upp kampen mot doktorerna, känner likadant som dig, att har det inte hjälpt för dig så kanske det kan vara bra för någon annan. Men ge inte upp Susanne, du vet "himlen kan vänta" Tror på det ännu
Kramizar till dig och Martin