Konstig känsla......

Jag har ofta en förlamande känsla, jag kan sitta och bara glo på ingenting, i flera timmar.
Har inga känslor eller tankar, känner mig helt tom, och paralyserad av inget....
Och det är väldigt svårt att bryta detta, kroppen vill inte, även om jag försöker tänka fram något enkelt jag kan göra, bara för att göra något.......men det går inte att bryta denna handlingsförlamningen!

Det är en mycket märklig känsla! Jag har aldrig upplev detta förr.... jag har alltid kunnat bryta det med tankar på något annat, men det går inte, finns ingen koppling mellan hjärna och kropp, eller mellan hjärna och tanken, det är precis som om allt är utraderat.

Det är mycket obehagligt, jag skulle kunna tänka mig att en sådan känsla kommer infinna sig,
när slutet är nära, men inte nu......

Jag vill inte bekymra mina barn mer, de mår dåligt som de gör redan.....
Jag finns här när de orkar med mig, och vill träffa mig.....
Jag vill inte påminna dem hela tiden om min sjukdom, när de ser mig,
jag vill att de ska få vila lite ifrån mig, detta låter säkert märkligt, men så känns det, att jag kan skona dem lite och glömma, för några stunder......
jag har kanske fel, men det är så jag känner att jag kan skona dem lite!?

Jag ser fram emot midsommar afton, då ska jag få träffa dem alla, och vi ska ha det trevligt....

Det jag orkar just nu, är att diska varje dag, sen sitter jag mest på terassen och tittar på vattnet i poolen, och på fåglarna som flyger förbi, och växterna hur de förändras och börjar blomma och tar fart att växa uppåt i höjd.

Jag har ingen matlust överhuvud taget, är aldrig hungrig, men försöker äta något på morgonen, som macka eller knäcke macka, ibland blir det bara en banan, sen lagar Martin mat, jag är absolut inte hungrig eller sugen på någonting, men jag äter en liten portion, orkar sällan äta upp allt......

Jag har fått brev i början på maj från SUS cheferna att de har lämnat över mitt brev som jag skrev till dem om att jag ville tala med dem om hur bemötandet har varit på MAS, samt att de måste ändra lagen om att pat ska själv få bestämma, när det finns ett val. De meddelade mig att chefsöverläkaren på Bröst mottagningen har nu fått detta brevet och skulle höra av sig till mig om ett muntligt möte, under maj månad.......
Maj månad har gått, och snart halva juni också......och ingen läkare har kontaktat mig, jag kommer skriva till dem och berätta att ingen har hört av sig!!!!!

Min undran är?
Är patienten det viktigaste för dem?? Eller är det bara ett arbete de utför???