En del av våra vänner kommer mindre sällan och ännu mindre hör de av sig???
Varför??? Är vi mindre vänner nu??? Bara för att jag inte orkar så mycket mer???
Eller vad???
Både Martin och jag känner som om en del bara frågar hur det går, och sen händer inget mer,
med deras närvaro, eller att de ringer, eller bara kommer spontant förbi, och bara tar en fika...
Och som om de bara väntar på att det ska hända något drastiskt, med mig.....
eller att de väntar på att det ska vara över snart........
Men vad händer sen då???
Kommer de återvända då???
Både Martin och jag tänkte samma tanke om detta i kväll......märkligt...
Skönt att du har någonstans att skriva av dig, tänker ofta på dig. Hoppas vi kan ses i sommar. Kram./ Lisa
SvaraRaderaVad tråkigt att du har ont och sover bort vissa dagar - samtidigt bra att du inte tvingar dig till saker som du inte egentligen mäktar med.
SvaraRaderaTror kanske att era vänner inte orkar med att du mår dåligt,...det är måhända egoistiskt men det är många i din situation som säger det samma. Och så dramatiskt som ditt liv har varit de senaste åren kan de väl ändå inte vänta på mer drama??? Nej, Susanne,...du och Martin finns säkert i deras tankar. Det är kanske för svårt för dem att hantera.
Hmmm, krångligt det där.
Massvis med värme (förhoppningsvis lite sol oxå)!
Godmorgon min vän, hoppas du fick sova natten igenom. Du skriver att era vänner blir mindre och hör sällan av sig. Vad jag tror det beror på : många är rädda för att prata om döden och sjukdomar och politik. Eftersom du dagligen skriver allt om dig i FB ,vet alla hur det står till, och vill inte störa dig eller vara till besvär, eller ringa olämpligt. Visst är det tråkigt att det är så, men istället för att vänta att dom hör av sig ,så ring du till dom, och fråga om dom kan komma förbi på en kaffe, och vem vet , då kommer dom kanske. Det är inte lätt för dig men för många är det inte heller lätt, är rädda att säga något fel eller något som sårar dig ,omedvetet. Allt detta är min tanke, men orsaken kanske är helt annan, jag vet att du vill bli behandlad precis som när du var helt frisk. Kramar och du ska se det blir bra. Agi
SvaraRaderaJa, ni har kanske rätt, men jag tror inte det??
SvaraRaderaFör de som jag talar om, de läser inte ens min blogg, så de vet inte allt detta jag skriver....
Och när de väl är här, så är det en väldigt konstig stämning,
som om de sitter och väntar på att nu har vi besökt dem, nu kan vi snart åka hem igen....
Och dessa människor, har jag berättat allt för, och de frågar saker, men man märker på folk om de förstår, eller rättare sagt försöker förstå det man säger.......och det gör dom inte.....
Martin och jag är ganska ensamma i allt detta, det hade varit mycket lättare om folk hade varit som vanligt......... ibland känns det som man måste krusa folk......och det vill vi ju inte,
vi vill att de bara kommer och fikar en stund med oss, och de stör aldrig, vi avslutar alltid det vi gör, om det kommer någon, och det är för att vi tycker det är unikt och trevligt med besök.
och även om jag sover, så vaknar jag och tycker det är trevligt med besök......
Så jag och Martin förstår inte riktigt vad som gör detta till ett problem?????????