fredag 28 september 2012

Detta hände idag på behandlingen, tro det eller ej!

Detta brevet lämnade jag in till ssk i dag!





Känner mig till besvär när jag ska få cellgift och zometa

Det sägs att det är stora problem med personal-
tillgängligheten, och sjukhusledningen bryr sig inte om att hjälpa er???

Jag känner mig inte trygg och känner att ingen bryr sig riktigt vad jag säger, och hur jag mår,
jag känner som om det hela tiden är nya läkare som tar nya beslut, och sen inte följer upp det hela.

Förra veckan berättade jag att jag sov så mycket som fem dagar i streck efter varje behandling , sen var jag pigg i två dagar, och så kunde jag inte ha det.
Fick då 4 tabletter kortison, och skulle sen ta två tabletter på lördagen och en tablett på söndagen...
Jag blev full speedad, så jag trodde nu får jag snart hjärtinfarkt istället, detta höll på ända tills söndag eftermiddag, då jag sen sov så gott som ända fram till onsdagen......och var pigg onsdag och torsdag.
Nästa gång fick jag en annan sorts kortison som jag skulle ta morgon och kväll, då kunde jag inte sova alls!

Jag vill ha två läkare och två ssk som har hand om mig!
och som samarbetar och vet allt om mig!

Jag vill veta varför jag har ont på vissa ställen i kroppen?
varför och vad det beror på?
För dessa smärtor har jag haft under iallafall de två sista åren , mer eller mindre!
Och det verkar som ingen bryr sig om vad jag säger, känner mig bara tjatig.


Vi börjar uppifrån!

Jag har tre punkter i skallen som jag är öm på när jag trycker där, det började med en punkt, men nu finns det tre punkter.
Har även märkt att jag blir lite yr ibland, och balansen är lite dålig ibland.

Mellan nyckelbenet på vänster sida, lite ovanför där bröstet skulle sitta, där har jag kramper emellanåt,
korta, och brännande smärta, som kommer och går.
Har fortfarande ett öppet sår, som jag nu haft i snart 2 år.....och ingen undrar hur det är med det.

I armarna har jag värk i armbågarna, malande smärta, konstant hela tiden.
I vänster hand har jag bort domningar i alla fingrarna, ner till handflatan.

Jag har molande värk i från leverområdet, som kramper från och till.

Har tryckande smärta som om någon trycker med något tvärs över skulderbladen, så smärtan sitter ungefär inne vid ryggraden.

Jag har molande smärtor, känns som det är i äggstockarna, samma smärta som jag hade när det var dags för ägglossning, både på höger och vänster sida, men mest på höger sida.

Jag har malande smärta över korsländen, känns som inne i hela skelettet , rakt över bakre delen av bäckenet, i skelettet och ut i höfterna.

Sen kommer vi till benen, då har jag ont i knäna, molande malande värk, konstant.

I sken benen i skelettet känns det som det finns massor med myror, som kryper runt hela tiden upp och ner.

Och sist har jag molande värk i vristerna, i skelettet...

Dessa smärtorna är mer eller mindre hela tiden.......inte från och till!


Vad beror alla dessa smärtor på????
Är det metastaser på alla dessa ställena?????
Eller vad är det????
Jag vill ha svar på detta så jag förstår varför!!!!!!!

Med vänlig hälsning       Susanne M Karlsson


Vi känner oss ganska ensamma jag och min man i detta!

Hoppas kortison dosen nu kommer kollas upp, så jag kan få livs kvalite!

Och jag vet ju att jag går sakta men säkert mot min död nu!



HUR HADE NI REAGERAT OM NI FÅTT DETTA BREVET I ER HAND????????

Ingen läkare kom och talade med mig, jag vet inte vad jag ska göra med mina kortison tabletter nu???

Och ssk, sa bara, men du ska inte känna dig till besvär när du är här!
Inget annat nämnde de om det som stod här!




3 kommentarer:

  1. Om jag var doktor. skulle jag satt mig ner och gått igenom brevet med dig uppifrån och ner, Försökt att hitta orsaken till dina smärtor, gjort undersökningar och röntgen för att kunna finna svaren du behöver,
    Önskade så att jag kunde hjälpa dig. Förstår din rädsla och oro, hade själv varit skitans rädd.
    Tror du Martin skulle kunna följa med dig och hjälpa dig slå näven i bordet, då kanske de vaknar till lite grann
    KRAMIZAR till dig

    SvaraRadera
  2. Ja, Kylle jag hade inte ens släppt hem den patienten......
    och det med Martin, det tror jag inte, för här är det jag som har den rollen när det är något som ska slås i bordet hahhahah kram

    SvaraRadera
  3. Jag vet hur jag INTE hade reagerat och det är som personalen på onkologen gjorde. Helt otroligt!!!

    SvaraRadera