Konstanta smärtor hela tiden i skelettet, och när man får besök, eller vi åker till nån, så kommer den förbannade masken på, och man försöker vara so man brukar vara, fast man har så jävla ont i märg och ben........och som klart så är det ingen som ser något.....orkar inte med detta mer......
Och har en känsla av att det är spända relationer i familjen...... men jag vet inte varför???
Har de det inte bra?? eller beror det på mig???
Att jag tex inte orkar åka hem till dem som jag har orkat tidigare????
Men det är ju inte mitt liv, de måste ju reda ut detta själva, jag kan ju inte berätta hur de ska leva!!
Har bara en sån stor önskan att de ska ha det bra tillsammans, med varandra och med sina barn,
och att det blir fler barnbarn i familjerna....
Jag önskar så att jag får vara med den dagen Kenny och Veronica får barn tillsammans,
för jag hoppas ju att det kommer bli barn hos dem också, men det är ju heller inget jag kan påverka, jag kan ju bara önska....
men jag skulle ju vilja vara med hela tiden och följa alla barnbarnen framåt i livet.....
Nu har jag bara fått en känsla av att detta kommer inte fungera, med detta cellgiftet heller.....
eftersom jag har så ont i kroppen........men det kanske är dags att stoppa sig full med morfin, och gå på små skära moln och se skära elefanter överallt.......?????
Har så mycket i mitt huvud just nu om familj och barnbarn och om Martin och mig och om mig..
Ibland vill jag bara lägga mig ner och sova, och bara somna in, slippa vara till belastning för alla....
Trotts att jag inte vill det......
Fan helvetes jävla cansern.........far åt helvete med dig, försvinn från denna planeten och kom aldrig tillbaka igen.......skicka iväg den till Mars........
Jag håller med dig. Väck med den bara!!!
SvaraRaderaKramar!
Kära Susanne, dina smärtor dom är säkert det värsta, men så länge du har medicin som hjälper dig så ge inte upp, säkert är du lite, rättare sagt mycket nervös vad läkarna ska säga nästa gång ( 1 okt ) Vi hoppas alla att cellgiftet har hjälpt, och att du blir lite piggare, lite kortison hjälpte dig sist, du sa du skulle ta det dagligen, mindre dos. Tänker på dig och skickar dig varma kramar. Agi
SvaraRadera