Såg ett tv program i dag.....

Om människor som hade råkat ut för olyckor, och blivit rullstolsbundna.
De var förlamade från midjan och neråt, men de hade ett liv,
visserligen hade de fått ändra på många saker, men de hade ett liv iallafall.

Jag satt och önskade jag hade råkat ut för nått sånt istället, men det hade säkert varigt jobbigt det med,
att återkomma till ett liv som ändå inte var som det var tidigare, men de har inte en sjukdom som de vet att de kommer dö av.......

Blev lite avundsjuk, är detta normalt??

För jag tror att de sjukdomar man kan dö av, de är nog det värsta man kan få, eller???
De andra får man kanske lära sig leva på ett annat vis, men man har lika stor chans att leva lika länge som alla andra som ska bli gamla...........

Men inte de som har cancer, hjärtfel,,,,,,,vad finns mer???
det finns fler vet jag ju, men det står still nu...

Hela tiden dyker det upp saker som få en till en tankeställare.....

Jag har de senaste dagarna märkt att jag blir lite yr i bland, och har en liten släng av att jag har svårt med balansen........
är det nu så som jag har känt hela tiden att jag har metastaser i huvudet???
men som ingen har velat kontrollera.......
är det nu så att de börjar trycka på saker där inne som kommer påverka min balans mer och mer,
och kanske andra saker som mitt tal kanske......?????

jag hoppas ni alla känner mig så pass bra att ni vet hur jag vill ha det, och vad jag vill ha, och när jag vill göra saker, ja allt om mig.........om jag hamnar i afasi och skrivsvårigheter......hur ska vi kunna komunisera då???????

Jag tror det är min största fasa......att inte kunna förmedla mig.
Blir hellere av med synen eller hörslen, men inte båda på samma gång.

Ska det nu visa sig att jag har rätt i det också?????????
Med tre punkter som är ömma i huvudet, från att ha varit en punkt,
och som ingen brytt sig om att kolla.